Enskilt vatten och avlopp

Har du en verksamhet på landet med eget vatten omfattas brunnen av Livsmedelsverkets föreskrifter. Det här är exempel på vad föreskrifterna gäller:

• Vattenverk som tillhandahåller mer än tio kubikmeter dricksvatten per dygn eller försörjer fler än 50 personer, oavsett om verksamheten är yrkesmässig eller inte.
• Alla kommersiella och offentliga verksamheter oavsett storlek. Exempel på verksamheter är livsmedelsanläggningar (butiker, restauranger, caféer, styckningsanläggningar, fiskeanläggningar med mera), skola och förskola, servicehus, camping, gästhamn, servicehem och frilufts- och idrottsanläggning.

Läs mer om föreskrifterna med vägledning samt gränsvärden för bedömning av analysresultat.

I föreskrifterna står det att verksamheten ska skapa ett egenkontrollprogram som ska fastställas av miljö- och byggnadsnämnden.

En provtagningsplan ska lämnas in till och beslutas om av miljö- och byggnadsnämnden. Som hjälp och mall kan du använda denna provtagningsplan.

Innan en ny vattentäkt anläggs ska miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen kontaktas för registrering. Fyll i och skicka in blanketten nedan så hjälper vi dig.

Anmäl ny vattentäkt

Enskilt avlopp

Funderar du på att anlägga ett WC-avlopp eller ansluta en vattentoalett till en befintlig anläggning, måste du ha tillstånd från miljö- och byggnadsnämnden innan anläggningen byggs. Ska du ändra en befintlig anläggning måste du anmäla det innan ändringen genomförs.

Avloppsvattnet innehåller bakterier och näringsämnena kväve och fosfor. Utsläpp av orenat avloppsvatten kan förorena dricksvattenbrunnar, orsaka övergödning samt påverka badvattenkvaliteten. Det är därför viktigt att avloppsanläggningen utförs på rätt sätt. Det finns olika lösningar för att rena avloppsvattnet. Vad du väljer beror på om ditt WC ska anslutas eller om enbart badvatten, diskvatten och tvättvatten ska renas. Mer information om olika lösningar hittar du på Avloppsguiden, se länklistan längre ner på sidan.

Att anlägga en avloppsanläggning för bad-, disk- och tvättvatten är anmälningspliktigt. Anmälan ska precis som ansökan göras innan anläggningen byggs.

Anmäl och/eller ansök om att anlägga enskilt avlopp

Miljö- och byggnadsnämnden kommer att svara på anmälan med ett beslut om hur anläggningen ska byggas.

I många fall krävs en provgrop på platsen innan tillstånd ges. Nämnden kommer att ge grannarna möjlighet att yttra sig över det planerade avloppet i samband med handläggningen av ansökan.

För prövning av tillstånd och handläggning av din avloppsanmälan tar miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen ut en avgift enligt taxa som är fastställd av kommunfullmäktige. Här hittar du taxan för enskilt avlopp. 

En avloppsanläggning måste ha både slamavskiljning och efterföljande rening. Efterföljande rening kan till exempel vara en infiltration, markbädd eller ett minireningsverk. Du får inte bara ha slamavskiljare och sedan släppa ut avloppsvatten i öppet dike, åkerdränering, stenkistor eller liknande. Orent avloppsvatten bidrar till förorenat grundvatten och övergödning av sjöar och vattendrag.

Trekammarbrunn och markbädd

Hur en trekammarbrunn och markbädd ska se ut kan du se i en film från Avloppsguiden.

Fungerar avloppsanläggningen?

Vill du kontrollera status på din egen avloppsanläggning, det vill säga om den fungerar eller inte? Använd då Avloppsguidens checklista

Olika krav på rening

Kommunen är indelad i olika skyddsområden som har olika krav på rening av avloppsvatten. Genom reningen vill vi skydda vårt dricksvatten från bakterier och våra sjöar och vattendrag från övergödning. Kontakta miljö- och hälsoskyddsavdelningen om du vill veta om ditt avlopp ligger inom ett område med hög skyddsnivå.

Regelbunden slamtömning krävs

En avloppsanläggning kräver regelbunden slamtömning för att fungera optimalt. Annars är risken att avloppsanläggningen förstörs. Läs mer om slam.

Den som bygger avloppsanläggning utan att först ansöka om tillstånd eller anmäla kan få betala miljösanktionsavgift. Förutom miljösanktionsavgiften, som går till staten, får man betala för miljö- och stadsbyggnadsförvaltningens handläggning av avloppsanläggningen.

Om den färdigställda anläggningen bedöms kunna leda till allvarlig miljöskada eller hälsorisk kan miljö- och byggnadsnämnden besluta att den inte får användas. 

Eftersom vattnet bara kan passera en begränsad mängd sand i en markbädd, blir reningen av fosfor inte tillräcklig för att uppnå dagens krav. Därför kan en markbädd behöva kompletteras med ett steg som renar fosfor, en så kallad fosforfälla. 

Det finns tre olika fosforfällor:

• Fosfordike. Det renade avloppsvattnet från markbädden leds då till en förenklad infiltration efter uppsamlingsbrunnen för att fånga upp fosfor. Fosfordiket består av en spridarledning (inte dräneringsrör) på minst tio meter. Infiltrationen består av ett spridarlager (singel eller tvättad makadam). Under spridarlagret finns det ett infiltrationslager av markbäddsand (kornstorlek 0-8 millimeter, 4-6 millimeter) på minst 30 centimeter.
• Kemisk fällning. En vanlig lösning är att tillsätta en fällningskemikalie till det avloppsvatten som lämnar huset. Fällningskemikalien bildar tillsammans med fosforn i avloppsvattnet ett kemslam som skiljs av i slamavskiljaren tillsammans med det vanliga avloppsslammet. Detta leder till att den totala slamvolymen blir större. Därför måste du ha en större slamavskiljare som kan ta emot den extra slammängden, eller ha tätare slamtömning. Ett hus för permanentboende med en slamavskiljare på två kubikmeter töms i normalfallet en gång per år. Vid fosforfälla töms slamavskiljaren minst två gånger per år.
• Säck med kalkmaterial. En annan lösning är att ha en fosforfälla efter markbädden. Denna är oftast utformad som en brunn med en säck som innehåller ett kalkmaterial som binder in fosfor innan avloppsvattnet leds vidare. Säcken ska bytas ut när materialet är mättat. För att veta när materialet är mättat måste du mäta pH-värdet i utgående vatten med några månaders mellanrum. Vanligtvis behöver säcken bytas ut vartannat år.

En annan lösning där du helt slipper den kompletterande fosforreningen är att separera WC till en sluten tank, medan bad-, disk- och tvättvatten leds till en tvåkammarbrunn med efterföljande markbaserad rening.

Torrtoalett är ett alternativ till vattentoalett (WC), som många väljer att installera i sin fritidsbostad. Några exempel på torrtoaletter är mulltoalett, eltoalett, utedass och förbränningstoalett. Från och med 2015 är det anmälningsplikt om du vill installera torrtoalett i Kristinehamns kommun.

Viktigt att tänka på

• Placera toaletten eller eventuella luftningsrör så att de inte riskerar att orsaka luktstörningar för grannarna.

• Förvaringsbehållare som tillhör toalettlösningen bör inte placeras nära kringliggande vattentäkter.

• Du behöver också kontakta renhållningsavdelningen för hämtning av latrinen
(gäller inte förbränningstoaletter).

Kompostering av latrin 

Om du hellre vill ta hand om latrinen själv, det vill säga kompostera, krävs det tillstånd från miljö- och hälsoskyddsavdelningen.

Viktigt att tänka på

• Var noga med vart du placerar komposten, du bör ta hänsyn till grannar och kringliggande vattentäkter.

• Eftersom latrin innehåller mycket föroreningar ska du ha två behållare som du använder växelvis. Kompostmaterialet måste nämligen vila en längre tid, minst sex månader, efter sista påfyllningen för att alla föroreningar ska brytas ned.

• Det måste finnas tillräckligt med avsättningsyta i din trädgård för spridning av mullen. Spridning av mull eller urin får inte ske för nära vattendrag och diken.

Läs mer om att kompostera latrin 

Vad kostar det?

En handläggningsavgift för anmälan eller ansökan tas ut enligt kommunens taxa. För närvarande ligger avgiften för anmälan om torrtoalett på 1150 kr vilket motsvarar en timmes handläggningstid. Vid ansökan om latrinkompost ligger avgiften för närvarande på 2300 kr, vilket motsvarar två timmars handläggningstid.

Ansökan

Ansök om latrinkompostering