Parker

Järnvägsparken är en klassisk stadspark som ritades av Ester Claesson och invigdes 1934. Parken, som sträcker sig från Resecentrum i norr till tingshuset i söder, anlades längs med den dåtida järnvägen som gick rakt igenom området. En rad med björkar har planterats för att markera hur det gamla järnvägsspåret gick. Björkarna är ganska unga, men längs med Tullportsgatan i öster planterades redan på 1700-talet en trädallé – och en del av de träden skänker än idag skugga över förbipasserande!

Tillsammans med intilliggande parker som Hedinparken och Nämndhusparken hjälper Järnvägsparken till att skapa en stor grön oas mitt i Kristinehamn.

I parken finns en mängd fåglar, en del lite ovanligare än andra, som till exempel pärluggla och turkduva. För den leksugne finns en lekplats och för den som bara vill ta det lugnt så finns det många parksoffor att slå sig ned på en stund. Stora planteringar med sommarblommor drar till sig fjärilar och andra pollinerande insekter.

I Järnvägsparken hittar vi Palle Pernevis skulptur Bit för bit. Kristinehamns kommun utlyste 1966 en tävling för utförande av en utomhusskulptur. Pernevis skulptur/fontän Bit för bit vann, och vinnande konstnär fick också välja plats för verket. Det sägs att Pernevi smög omkring i staden nattetid för att se ut en lämplig plats.

Brogårdsparken ligger bakom Stadshotellet mellan Varnan och Gamla Kyrkogatan. Längre tillbaka i tiden var här bebyggelse med ett myllrande affärsliv. I mitten av 1970-talet revs kvarteret, en del hus flyttades, bland annat Norrgården som idag finns på hembygdsgårdsområdet. Rivningstomten var sedan under en lång tid enbart gräsyta med träd endast vid älvkanten.

Brogårdsparken anlades så sent som på mitten av 1990-talet i samband med att man renoverade och byggde om Brogårdsskolan. Där skolan är idag låg stadens gamla kyrka 1600-1858.

I Brogårdsparken kan du ta en promenad längs med älvkanten genom planteringar av rhododendron och azalea. Vid de gamla stentrapporna som finns kvar hämtades förr i tiden vatten. I vattnet simmar både änder och en och annan knipa och har du tur kanske du även får syn på den sällsynta forsärlan! Knotiga alar och almar skänker skugga vid vattnet.

Sitt gärna ner en stund och betrakta Lorraines Rantalas bronsskulptur ”Kvinna”. Skulpturen som invigdes 1997 är omgärdad av kryddväxter, blommande buskar och perenner.

I Nordenfeldtsparken fanns trädgårdar redan 1710! Borgmästare CH Nordenfelt skänkte några av trädgårdstomterna till staden på villkor att man skulle anlägga en park som brandskydd. Parken invigdes år 1877.

År 2000 restes en ”millenniesten” för att visa efterkommande hur Kristinehamn såg ut och verkade då.

I samma park finns också riksträdet, som planterades 1986 - en ornäsbjörk med flikiga blad. Sådana planterades runt hela Sverige vid den tiden. Varje år rapporterar kommunens stadsträdgårdsmästare in till Stadsträdgårdsmästarnas riksförbund när björkens löv är stora som ”musöron”. På så sätt vet man hur långt våren kommit i landet.

Hedinparken är en grön oas bara ett stenkast från Kristinehamns centrum, snett bakom biblioteket. Parken är omgiven av gammal fin bebyggelse och det är trevligt att strosa runt även i det omkringliggande området.

Hedinparken har fått sitt namn från häradshövdingen Hedin. Det var ett reservat för järnvägen som blev så fint att det fick bli en park.

Vågparken är en historisk plats. Hit kom den viktiga järnmalmen för att vägas och sedan skeppas vidare över Vänern, ut i världen. Vågparken är döpt efter den järnvåg som användes vid utskeppningen av Bergslagens järn.

Här i Kristinehamn slutade järnvägen från Sjöändan, en järnväg som öppnades för trafik 1850. Syftet med den smalspåriga järnvägen var att samla ihop järnet från Bergslagen till lastplatsen Sjöändan vid Bergsjöns södra del, och transportera det vidare till Vänern.

År 1961 beslutade Kristinehamns kommun att en minnessten skulle resas med anledning av ”Christinehamn-Sjöändan Jernväg 1849-1874”. Det blev en relief gjuten i brons av konstnären Bengt Everhall.

I skuggan av den stora almen utanför Rådhuset finns tidigt på våren mängder av vårlöften i form av krokus och vintergäck. Senare tas blomningen över av sommarblommor, rhododendron och syren.

Strax intill hittar du skulpturen Daphne, som utfördes år 1946 av Erik Rafael Rådberg. Titta noga efter på skulpturens sockel, så ser du en platta med inskriften ”Tack Daphne Nicou för god hjälp”. Flickan som 1945 satt modell åt skulptören Rafael Rådberg hette Daphne Nicou, sedermera Engström, och var vid tillfället åtta år gammal. Beställningen var från början en ren privatsak från familjen, men samtidigt hade Kristinehamns stad önskemål om att få inköpa ett verk av Kristinehamnskonstnären. En förfrågan gjordes till familjen Nicou om att få gjuta en replik av Daphne, vilket också godkändes och skulpturen placerades i Rådhusparken 1949.

Mariebergs park anlades i samband med att Mariebergs hospital byggdes 1883. Det 32 hektar stora parkområdet är helt och hållet anlagt, grävt och byggt för hand av patienter och vårdare under översyn av överläkaren och trädgårdsmästaren. Runt om i parken finns ett stort antal träd och över tio kilometer klippta häckar av olika slag! De gamla träden och alléerna är boplats för en mängd fåglar, insekter och fladdermöss.

Rester av den en gång så imponerande fruktträdgården finns kvar och bjuder på vacker blomsterprakt på våren. Den stensatta bäcken som leder genom parken, stannar upp i en damm med tillhörande musiktorn och ringlar sedan vidare ut i Vänern.

Idéträdgården började ta form år 2000 och har sakta växt fram med pergola, lusthus och kryddträdgård. Platsen är den samma där hospitalet hade växthus redan 1891. Då odlades mestadels gurka men allteftersom växthusen blev modernare och med värme så kunde man odla blommor, tomater och vindruvor.

I dagens idéträdgård tänjer man på gränserna och provar på olika material och växtkombinationer, både kortvariga installationer och permanenta. Tanken är att det alltid ska finnas någonting nytt och spännande för besökaren att inspireras och lockas av.