Till innehållet

Invasiva främmande arter

Banderoll sex bilder till webb.png

Det finns ett antal växtarter som är klassade som invasiva främmande arter enligt EU:s bestämmelser. Dessa är upptagna på en förteckning (EU-listan) vilket innebär att det är enligt lag förbjudet att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut dessa i naturen. 

Växterna är inflyttade från andra delar av världen, ofta som prydnadsväxter, och hör inte hemma i den svenska naturen. Begreppet invasiv innebär att växterna har lätt att etablera sig och när de har fått fäste sprider de sig på andra växters bekostnad. Till slut tränger de undan andra arter och tar över.

I och med klimatförändringar och en allt varmare väderlek har spridningstakten ökat och växterna har förflyttat sig allt mer norrut.

Invasiva växter i Kristinehamns kommun

Exempel på tre invasiva främmande växter som finns i Kristinehamns kommun är gul skunkkalla, jättebalsamin och jätteloka.

Tre växtarter som är mycket invasiva men ännu ej upptagna på EU:s lista är blomsterlupin, kanadensiskt gullris och parkslide. I dagsläget finns det inget strikt lagkrav för att bekämpa dessa. Naturvårdsverket rekommenderar dock att man hjälper till att begränsa spridningen av dessa då de är mycket spridningsbenägna.

Rapportera in fynd

Vi vet att växterna finns i vår kommun och vi vill gärna att du rapporterar in dina fynd och observationer till oss. Använd vår rapporteringsfunktion där du kan ange fyra av sex arter (undantag är lupin och gullris för dessa har en alltför stor utbredning).

Bekämpning och utrotning

Det är fastighetsägaren som ansvarar för att bekämpa invasiva arter på sin mark men bekämpningen kan se olika ut beroende på hur stora bestånden är och vilken art det gäller.

De olika arterna växer och sprider sig på olika sätt vilket innebär att de ska bekämpas på olika sätt. Naturvårdsverket har sammanställt en metodkatalog för de olika arterna och utvärderat olika typer av utrotnings- och bekämpningsmetoder, se sammanställningen här

Avfallshantering

När man har tagit bort invasiva växter ska detta avfall läggas i brännbart, inte i komposten, för att förhindra ytterligare spridning. Har du utökat abonnemang för trädgårdsavfall ska växtdelar från invasiva arter inte läggas i den soptunnan, utan i brännbart. Lägg avfallet i dubbla plastsäckar och släng i brännbart. Någon säck kan du lägga i din gröna soptunna, är det flera säckar åker du till återvinningscentralen. Där anmäler du hos personalen att du har med dig invasiva växter så visar de dig till containern där avfallet ska läggas.

Hur arbetar kommunen?

De flesta av de nämnda invasiva främmande växtarterna förekommer på Kristinehamns kommuns mark i olika omfattning. Kommunen har nyligen börjat arbeta mer strukturerat inom detta område. Första steget är att kartlägga vad vi har att jobba med. För detta har kommunen skapat en kartfunktion där man kan rapportera in fynd av fyra olika växtarter: jättebalsamin, gul skunkkalla, jätteloka och parkslide. Kartan fylls på allt eftersom och arbetet med kartläggning och datainsamling är kontinuerligt pågående. Det är viktigt att känna till att en inrapportering inte med automatik innebär att det kommer att utföras en bekämpningsåtgärd direkt. Informationen är värdefull för kommunens arbete.

Miljökontoret står för samordning, informationsinsamling och -spridning medan tekniska förvaltningen har hand om själva bekämpningsarbetet.

Då olika växter har olika utbredning och olika egenskaper hanteras de på olika sätt. Gul skunkkalla har vi i ett område och hyfsat begränsat än så länge, vilket innebär att vi är mycket noga med att gräva bort varenda planta. Här finns en god chans att helt utrota. Jättebalsamin å andra sidan har redan mycket stor spridning vilket kräver ett långsiktigt metodiskt arbete. Stora ytor som behöver slås flera gånger per säsong kräver stora resurser både i personalstyrka och olika typer av maskiner som klarar av att hantera olika terräng. Växterna växer gärna på slyiga och svårtillgängliga platser. Jätteloka har vi i dagsläget inte kännedom om på kommunens mark. Parkslide finns på väldigt många platser och denna är en av de besvärligaste. Här får man vara försiktig då bekämpningsåtgärder i vissa fall kan trigga växten att vilja sprida sig mer. Kanadensiskt gullris har kommunen ännu inte börjat arbeta med. Dock är det tydligt att denna art har en stor spridning i tätortsnära grönområden och behöver hanteras. Blomsterlupinen arbetar kommunen inte aktivt med.

Vad kan du göra som privatperson?

Du som privatperson kan också hjälpa till genom att känna till arterna och riskerna med dem och hjälpa till att förhindra vidare spridning. Det kan du göra genom att:

- inte köpa hem växter som är invasiva

- vara uppmärksam på vad du har hemma på tomten

- inte tippa trädgårdsavfall i skogen

- försluta avfall från invasiva växtarter väl och köra det till förbränning

Läs mer i vår broschyr som du kan ladda ner här. (pdf)

Invasiva djur

Utöver växtarterna finns det även invasiva främmande djurarter. Exempel på sådana är signalkräfta, gulbukig vattensköldpadda och kinesisk ullhandskrabba. Likt växterna finns det även djur som är invasiva men ännu inte är upptagna på någon EU-lista med tvingande lagstiftning. Hit hör spansk skogssnigel, även kallad mördarsnigel, som finns på många platser i vår kommun.

Kristinehamns kommun bedriver i dagsläget inget aktivt arbete mot invasiva främmande djurarter. För mer information läs på Naturvårdsverkets hemsida.

Gul skunkkalla 2 till webb.jpg

Gul skunkkalla introducerades till Sverige från Nordamerika som trädgårdsväxt. Den har spridit sig till naturen och har fått fotfäste på en del platser. Den har starkt gula blommor och kan växa sig mycket stor.  I naturen konkurrerar den ut och tränger undan annan växtlighet och sprider sig.

Har man gul skunkkalla på sin mark behöver den tas bort, det bästa är att gräva upp hela plantan. För att förhindra ytterligare spridning ska plantan läggas i brännbart avfall, inte på komposten.

I Kristinehamn känner vi till en förekomst vid Spjutbäcken, dels en plätt med en större population dels en del solitära plantor efter bäcken. Den trivs i närheten av vattendrag vilket gör att fröna lätt kan spridas till större avstånd via vattnet. Kristinehamns kommun arbetar kontinuerligt med att bekämpa gul skunkkalla, vi letar upp och gräver upp plantorna. Då man i dagsläget endast känner till en förekomst finns det goda chanser att helt utrota gul skunkkalla i vår kommun. Skulle du träffa på den någonstans, rapportera in förekomsten i vår karta eller hör av dig till oss på miljö- och hälsoskydd. Gul skunkkalla har importerats som prydnadsväxt till trädgårdsdammen så den kan även finnas i privata trädgårdar. Dessa måste också bekämpas och utrotas för att förhindra vidare spridning.

Läs mer på Naturvårdsverkets hemsida 

Jättebalsamin är en högväxande växt med rosa blommor. Den introducerades till Sverige som trädgårdsväxt. Den lockar till sig pollinatörer med sina stora fina blommor och bildar stora täta bestånd som tränger undan andra arter. Den trivs i näringsrik jord, ofta vattennära.

I Kristinehamns kommun finns den på många platser, oftast i stora bestånd.

Den förökar sig genom frön och för att förhindra spridning måste den slås. Slår man den före blomning kan växtdelarna ligga kvar. Om man däremot slår blommande växter ska blommorna samlas ihop i säckar och läggas i brännbart så att de inte hinner gå i frö.

Läs mer på Naturvårdsverkets hemsida

Jätteloka introducerades till Sverige som trädgårdsväxt som sedan har spridit sig i naturen. Den växer sig hög, kan bli flera meter, och blommar från juli till september. Blommorna liknar hundkäx. Den har stora blad som växer tätt på marken vilket gör att ingenting överlever under och kring dessa växter. Den förökar sig via frön som dessutom är grobara under många års tid.

I kommunen har vi kännedom om några få förekomster.

Har man jätteloka på sin mark behöver man ta bort den för att den inte ska sprida sig ytterligare. Jättelokans växtsaft i kombination med solljus kan ge svåra hudskador varför man måste bära skyddsutrustning när man hanterar jätteloka.

Mer information om växten, hur man hanterar den, osv hittar du på Naturvårdsverkets hemsida.

Parkslide är en snabbväxande växt från Sydostasien som introducerades i Sverige som trädgårdsväxt.

Växten har bambuliknande stjälkar, stora ljusgröna hjärtformade blad och djupgående spröda rötter med enorm växkraft. I vissa fall kan rötterna tränga in i rörledningar och byggnader och orsaka materiella skador. Parksliden tränger ut andra arter där den etablerar sig och den har stor spridning i södra halvan av Sverige. Den sprider sig med utlöpare från ett kraftigt rotsystem och det är mycket viktigt att man inte lägger växtdelar från parkslide på komposten då något gram av en rot kan räcka för att bilda en helt ny planta.

Dessvärre har vi parkslide på många ställen i vår kommun.

Enligt Naturvårdsverkets metodkatalog kan knäck och täck-metoden fungera. I dagsläget saknas dock bekämpningsmetoder som man med säkerhet kan rekommendera eller garantera att de kommer att fungera i alla situationer. Läs mer på Naturvårdsverkets hemsida.

Lupiner vid vägkant

Lupinen är en vacker växt med sina fina blommor som står efter vägarna, tycker många. Lupinen är dock en inflyttad växt som är invasiv. Den har lätt för att sprida sig och konkurrera ut de befintliga växterna och därmed hotar den biologiska mångfalden. Den är utbredd över stora delar av Sverige och det är önskvärt att begränsa dess utbredning så gott det går.

Att helt utrota lupinen kan vara nästintill omöjligt, däremot går det att minska antalet genom ett strukturerat arbete.

För att bli av med en växt behöver den grävas upp med rötterna, men det hjälper även att plocka blommorna och därmed förhindra att de bildar frö. Att slå lupinen före blomning är ett sätt att långsiktigt begränsa spridningen. 

Läs mer på Naturvårdsverkets hemsida

kanadensiskt gullris2 till webb.jpg

Kanadensiskt gullris är en meterhög växt med en solgul blomvippa på toppen. Växten har odlats som prydnadsväxt och sprids fortfarande från många trädgårdar i Sverige. Den blommar på sensommaren, man ser den numera överallt, likt lupinen. Den sprider sig främst via frön och kan ofta ses efter järnvägen där passerande tåg hjälper till att sprida fröna vidare i en snabb takt. 

För att bli av med en planta behöver den grävas upp med rötterna. Större bestånd slås två gånger per säsong under flera år.

Läs mer på Naturvårdsverkets hemsida

Tack! Om du vill skriva en kommentar kan du göra det här. Tryck annars bara på "Skicka".