Historia

Kristinehamn med orterna Björneborg, Bäckhammar och Ölme har cirka 24 000 invånare. Kristinehamn har ett bra kommunikationsläge utmed Europaväg 18 (Stockholm-Oslo), riksväg 26 (Göteborg) samt Sveriges östligaste belägna västkusthamn och 4,5 mil till Karlstads flygplats.

Belägen vid Varnans utlopp som genom Vålösundet (7 km) är förenad med Vänern, Europas tredje största insjö. Kommunen är till ytan 750 km². Kristinehamns ursprung var den hamn- och marknadsplats som uppstod kring den bro där riksvägen mellan Sverige och Norge passerade älven Varnan.

Men varför blev egentligen den gamla handelsplatsen Bro staden Kristinehamn för drygt 350 år sedan? Var det den sturska allmogens förtjänst? Den allmoge som ställde till med ett vilt marknadsuppror 1638 i vreden över de nyuppsatta tullbommarna och staketen.

Troligen bidrog upproret och vad som följde därefter till att Bro fick stadsprivilegier fyra år senare. Men ett faktum är dock, att Kristinehamn säkerligen hade blivit stad även utan uppror. Redan Gustav Vasa hade ögonen på Bro, då han sökte en lämplig plats för ett järnbruk nära en bra utskeppningshamn.

Det var hans son Karl, sedermera Karl IX, som lät anlägga både hytta och hammarsmedja här på 1570-talet. Därefter dröjde det inte så länge, förrän Bro blev den plats, varifrån Bergslagens produkter skeppades över Vänern, med bojortar för att nå det öppna havet genom Göta älv. Det var järnets väg till Vänern som drev fram stadsbildningen.

Karl IX anlade en kungsgård och gav Bro stadsrättigheter 1582, vilka drogs in samma år och förnyades först under drottning Kristinas förmyndarstyrelse 1642, varvid staden fick namnet Kristinehamn.

Stadens ställning som centrum för Bergslagens, järn- och träexport förstärktes genom anläggandet av en av landets första järnvägar (1842) mellan Kristinehamn och Sjöändan den första länken i inlandsbanan. Nordvästra stambanan accentuerade ytterligare Kristinehamns läge mitt emellan Stockholm, Göteborg och Oslo.